Storkboets bokhylla

"13 reasons why" av Jay Asher

Kategori: 2017, Recension, Ungdom

 
 
Hannah har tagit sitt liv, och Clay var egentligen inte mer än en klasskompis till henne men tar hennes självmord hårt. Nägra veckor senare får han en kartonglåda på posten, och i den lådan finns kassettinspelningar av Hannah som förklarar de tretton anledningarna som ledde till hennes död. 
 
Jag läste denna efter att ha sett serien, och är glad över att den inte var exakt likadan, utan att de nyttjar olikheterna i respektive medium. Konceptet är intressant, och boken tar upp viktiga saker kring självmord och mobbing. De små kränkningarna blir stora, och påverkar en person ipå djupet utan att du kan veta om det. Boken har fått kritik av folk som menar att det inte finns anledningar runt om dig, utan att det är deprissionen som kan göra att man tar livet av sig. Min egen erfarenhet av deprission är att det inte behöver finnas en till synes förklarande omständighet som lätt till insjuknandet, men det gör inte att alla har samma erfarenhet av det. Det finns, med säkerhet, de som blivit deprimerade av händelser omkring en, så som mobbing, till den grad att man valt att avsluta sitt liv. 
 
Jag tycker heller inte att boken fokuserar så mycket på vad som gör att en ung flicka som Hannah tar livet av sig, utan snarare tycker jag den fokuserar på beteenden som mobbing, trakasserier, kränkning och övergrepp som något man som grupp måste jobba emot, då det oftast handlar om den gruppkultur som hör dit. Den problematiserar också förhållandet vi har mellan unga och döden, och att vi lätt glömmer bort, eller väljer att glömma, att de också kan jagas av inre demoner.
 
Språket är enkelt, och det drar ner boken ganska mycket. Den lyckades få mig att gråta, vilket aldrig hänt när jag läst en roman förrut. Den är känslomässigt laddad, och det är svårt att lägga ifrån sig den. Tack vare det enkla språket är den också lättillgänglig. En sak jag saknade var lite mer om karaktären Skye, som avslutade hela romanen och därför, trots sin lilla plats i text, var en viktig del av berättelsen. På det hela taget var det en bra bok, klart värd att läsas. 
 
 
 

"Min fantastiska väninna" av Elena Ferrante

Kategori: 2017, Bokcirkel, Recension, Vuxen

 
Klass, kvinnoförakt, väld och machokultur... Ferrante väver in dessa aspekter i sin roman Min fantastiska väninna på ett sätt som gör att man lär känna karaktären Elenas vardag som sin egen, men samtidigt kryper instängdheten och ett obehag fram under de till synes enkelt formulerade raderna. Språket är rakt och årligt, nästan som om berättaren ska avslöja något väsentligt, och maktstrukturerna mellan män och kvinnor, äldre och yngre, rika och fattiga avtäcks sakta men säkert för varje kapitel. 
 
Karaktärerna är levande. De har sina mål, sina besvär, sin uppoffring och sina drömmar. Det är detta som för handlingen framåt, som att alla karaktärer stretar och drar, knuffar och förändrar förutsättningarna för berättelsen. Att hålla igång en stad av människor i en berättelse och få dem alla att styra handlingen i någon mån så tydligt är något jag inte kan minnas att jag sett exempel på tidigare. Dessutom är vissa stämningar och känslor okladerligt återgivna och språket precist.
 
Trots alla dessa mycket stora plus för romanen så finns det några saker som gör den lite tröglöst. Början är så innehållsrik i handling att synliggörandet av Ferrantes fantastiska språk ligger dolt fram till slutet. mitt intresse för karaktärerna var också mycket svalt fram till slutet, då det dröjde tills då för mig att se dynamiken mellan de två väninnorna, och övriga samhället. Det är först i slutet, de allra sista meningarna, som gör att jag trots allt fastnar i berättelsen och kommer fortsätta läsa kvartetten, där Min fantastiska väninna utgör den första. 
 
 
 
 

"Eugen Kallmanns ögon" av Håkan Nesser

Kategori: 2017, Finlandssvenska läsutmaningen 2017, Recension, Vuxen

 
En lärare drabbas av en stor förlust och flyr därför från Stockholm till det lilla samhället K- i inre norrland. Där väntar en tjänst som lärare, som han tar över efter den just framlidne magister Kallmann. När han hittar dagböcker signerade av den egensinniga Kallmann börjar han och några andra söka efter svaret på frågan; vad hände egentligen den natten då Eugen Kallman ramlade i trapporna och bröt nacken? Samtidigt uppdagas gamla försvinnanden, och fruktansvärda dåd skakar högstadieskolan och samhället K-. 
 
Det som gör att Nesser sticker ut som författare för mig är att han lyckas synliggöra det förgängliga med tiden som går. Detta är en central del i Eugen Kallmans ögon. Som går att avläsa från handlingen är romanen fullspäckad med mordgåtor, egensinniga människor, kärlek, hat och allt som kan tänkas driva en berättelse framåt. Den hade varit fulländad, om nu inte trådar lämnats löst hängande i slutet av boken. När jag bara hade en del kvar att läsa var jag lite orolig för att han faktiskt skulle låta frågor stå obesvarade, vilket såklart är ett intressant grepp. Jag hade dock velat se att trådarna något sånär förts samman, och att avslutet hade fått vara öppet men inte fransigt. 
 
Det är bra att man får följa de olika karaktärerna från olika håll med olika insyn i helheten. Det gör att skiftet av den egentliga berättelsen i slutet blir extra synligt, och som läsare trivs man med att veta mer än varje enskild berättare. Lite rörigt blev det dock i slutet när det inte alltid var tydligt vem som var berättare. 
 
Det är en bra bok - välskriven som alltid med Nesser - och varje enskild karaktärs berättelse är som en roman för sig. Att lyckas med det konststycket, att föra samman flera berättelse till en, det har Nesser gjort med bravur. Eugen Kallmans ögon är värd att läsas.