Storkboets bokhylla

"Skämmerskans dotter" av Lene Kaaberbol

Kategori: Allmänt

 
Dina är elva år, och hon är skämmerskans dotter. Det betyder att hon ärvt sin mors ögon, och dess kraft att få de som tittar in i dem att se sig själva, se sin skam, och skämmas. Av en händelse dras hon in i en kamp om liv och död, en kamp som står mellan Räven och Drakens hus, och vem som ska styra Dunark. 

Jag gillar detta väldigt mycket, och tycker det är synd och lite konstigt att jag inte fått höra om den tidigare än i år. Jag var ju trots allt målgruppen när den kom ut, och jag hade älskat den som barn! Den är väldigt mörk och brutal, och den lyfter frågor om vänskap, vad som är rätt, mobbing och liknande som är intressant för barn. Ibland blir den lite väl klyschig och lite tråkig, men man relaterar till huvudkaraktären Dina, och hon känns som en verklig person med både tillkortakommanden och egenskaper att se upp till.
 
 
 
 
 

Novell: "Huset" av Torgny Lindgren

Kategori: 2018, Läs en novell III, läsutmaning 2018, Läsutmaning, Novell, Recension

 
Torgny Lindgren är för mig en ny bekantskap, och jag blev väldigt positivt överraskad. I början kändes novellen lite seg och banal, men den kommer igång framåt mitten och Huset som titeln syftar på blir en allt viktigare symbol för handlingen. Ibland trappar den uppfarten, och ibland är farten i berättelsen stillsamm på ytan, som en ström älv. Bilderna som målas upp är vackra, landskapet är norrländsk landsbyggd, skog och sol. Kan varmt rekommendera denna läsning! 
 
 
 
 
 

"Tjärdalen" av Sara Lidman

Kategori: 2018, Klassiker, Recension, Vuxen

Jag firar min nya vackra läsfåtölj jag fått i examenspresent av familjen med att läsa ut Sara Lidmans "Tjärdalen". 
 
 
Vi får följa byn Eckensträsk, när de prövas av ett olycksfall som drar in alla i byn i ifrågasättandet av andras gud. Framför allt får vi följa med Petrus, som måste balansera mellan godhet och ondska samtidigt som han är ekonomiskt pressad till den grad att han möjligen behöver ge upp sin gård. 

Boken är helt ok, men inget överväldigande. Språket är häftigt, då det följer dialekt, men det blir också väldigt svårt att läsa, och ibland förstår man inte vikten av en händelse. Jag gillar temat och sättet Lidman låter berättelsen eskalera, och den sista sidan är helt fantastik, jag har svårt att helt släppa den och att förstå dess symbolik. 
 
Den enda egentligt intressanta personen är Petrus. Det är däför syd att man hoppar mellan olika personers perspektiv i början, för det blir lite förvirrande vem som är den viktiga i berättelsen då. Jag tycker absolut denna är läsvärd, men den är också lite tråkig i början och svår att komma in i och förstå. Därför kan jag inte ge den mer än ett ok betyg.