Storkboets bokhylla

 

Det är en väldigt kort bok, på 150 sidor, men en mycket gedigen och tung läsning. Berättelsen om mannen som inte gråter på sin mors begravning, och sedemera mördar en man, innehåller filosofiskt stoft om dödsstraff och vem som äger rätten till liv, om människovärde och om våra rättigheter och skyldigheter gentemot ett samhälle. Är vi skyldiga att gråta på vår mors begravning? Har vi rätten till vårt eget liv, även när vi tagit oss friheten med andras liv? Är vi skyldiga till misshandel om vi skrev brevet som ledde till misshandeln? 

 

Även titeln är ytterst intressant. Vem är främlingen; offret eller mördaren? I hela första delen försökte jag få grepp om den mycket underliga och världsfrånvända huvudkaraktären, för på många sätt är han motsägande. I den andra delen är det rättegången som ska fastställa hans karaktär; men går det? Å ena sidan är han en samvetslös mördare, som inte verkar bry sig om människorna runt omkring sig, å andra sidan är han en god vän, en timid arbetare som gör det som han förväntas göra och som faktiskt såg till att modern fick den hjälp hon behövde. Är inte kontentan då att en människas inre inte går att fastställa, att vi är delar av motsägelser och ibland handlar vi oförutsägbart och att det gör oss männskliga; vi är alla främlingar gentemot varandra. En annan aspekt i titeln är att han lyckas frigöra sig själv från samhällsskyldigheter och gemenskap, att han vägrar vara en del av ett kollektiv och gör allt för den egna vinningen. Han är en främling till samhällets moraliska och sociala regler. 

 

Den är lite för kort. Jag hade velat gå in i texten djupare. Jag hade velat se huvudpersonen och hur han fungerar i olika sammanhang. Jag hade velat känna mer av begravningen, av vänskaperna, av rättegången, av frustrationen mot samhället och gud, och om vem som har rätten att ta ett liv och vad ett liv är värt.

 

I slutändan gillar jag ändå boken, och kommer kanske läsa den igen, men saknar mer utpräglat litterära gestaltningar.

 

 

/Jinnie