Storkboets bokhylla

 

Den här gillade jag starkt. Det handlar om mord och det psykologiska som driver till det, men den är skriven på ett bakvänt sätt, där man får följa med den åtalade 18-åriga flickan genom rättegången. Genom detta skapar man en relation och en medkänsla till samtliga - de döda ungdomarna, lärare, den åtalade. Sedan kastas man hela tiden mellan olika svar på frågan; har hon gjort det, är det hon som orsakat morden?

 

Språket är roligt och används; det är inte bara en berättelse rakt upp-och-ned, utan det är gestaltning av stämningar, känslor, relationer, karaktärer, miljöer. Persson Giolito använder sig verkligen av språket på ett mångsidigt sätt. Dock kan det ibland kännas som att det är ett språk som inte en artonåring skulle använda, trots att det är hennes tankar vi följer, och ibland kan det bli lite överdrivet karikatyraktiga gestaltningar av karaktärer. Det är klart att det är så kanske huvudkaraktären ser på andra, men jag tror nog hon kan se andra med lite större djup och bredd. 

 

Utöver självaste handlingen finns det diskussioner i boken man kan följa upp, som handlar om mobbing och vänskap, kärleksrelaioner och psykisk sjukdom, om föräldraskap och att vara tonåring, men framför allt om skuldfrågor och skolskjutningar. Jag skulle rekommendera denna till vem som helst som gillar kriminaldeckare.

 

 

/Jinnie Stork