Storkboets bokhylla

Skrivandet och läsandet, hand i hand

Kategori: Allmänt

 
Min kärlek till litteraturen är inte något som begränsas till läsandet, utan också skrivandet ingår i det. Just nu kämpar jag med utkastet till min första roman. Hittils har jag skrivit 23 A4-sidor, men det är ett extremt tungt arbete, och det känns konstant som att jag är mil ifrån målet, som i starten av ett maratonlopp. Jag är inte klar när jag är klar med utkastet, långt ifrån, och jag tvivlar nu på min idé och på min förmåga att framföra min berättelse. Jag kommer behöva göra allt jag kan för att peppa mig själv. En del av det är att uppdatera bloggen om mitt skrivande. På så vis sätter jag ord på hur det går och vad som händer i min hjärna, samt de problem som jag stöter på. 
 
Nu till exempel är problemet att jag är rädd att förstöra idén av berättelsen genom att skriva ett dåligt utkast som inte alls blir ett bra upplägg på historien. Därför får jag svårt att sätta mig ner och skriva, så då skriver jag istället ingenting, men jag behöver utkastet, för först med ett utkast kan jag ju slipa på det hur mycket jag vill, bara jag har en grund att stå på. Sedan skriver jag från kapitel ett, kapitel två, kapitel tre och så vidare. Jag tänkte försöka hoppa, men jag vet ju inte vart jag vill ha alla delar, och saker och ting kan ändras på vägen, så det blev så, men vissa saker som jag vet kommer hända kan jag känna mig väldigt peppad på att skriva, men så är jag inte där i skrivandet ännu. Jag blir rädd att glömma bra idéer. Visst kan man skriva upp det, men då måste mn skriva det så att man minns vart man har alla goda idéer.
 
Författarskapet var kämpigare än jag någonsin trott. Men det är stort, och det är spännande. Jag vet bara ungefär vart jag är på väg med min roman, men inte full ut. 
 
 
 

"Just nu är jag här" av Isabelle Ståhl

Kategori: 2017, Recension, Vuxen

 
 
Denna bok lyssnade jag på ljudbok. Elise är singel och deprimerad. Hon börjar idealisera förhållanden, och tänker att allt löser sig bara hon får vara med den kille hon börjat titta på, som går samma konstvetenskapliga kurs som henne. De börjar ses, men något fattas Elise. 

I början var jag förvånad över hur svagt språket var, eftersom denna bok är nominerad till Augustpriset. Jag hade också svårt att relatera till sättet hon flöt fram genom tillvaron. Det är klart att det inte är ett krav för en bra bok, ett exempel på en roman som är en av mina favoriter men som handlade om en kvinna som jag mer eller mindre såg som vedervärdig i sin syn på relationer är Kerstin Thorvalls  Det mest förbjudna, men något med den väldigt alldagliga bilden av Elise och distansen från mina känslor skaver. 

Relationen mellan Elise och Victor är mästerligt beskriven, om än med lite väl övertydliga dialoger. Här relaterar jag så mycket till Elise, där något inte känns helt rätt i förhållandet men båda verkar ha som mål att de ska vara ihop, inte att de ska vara med varandra om de älskar varandra. Viktor försöker jämt ändra på Elise, och blir irriterad när hon inte stämmer med vad han förväntat sig, och Elise blir mer och mer instängd i sina egna lögner. Jag har sett detta i relationer och jag har sett det i mig själv. De tär på varandra för att på något vis bevisa för sig själv att de har hittat hem. 

I slutet tappar hon mig. Elise känns återigen overklig, inte för sina handlingar utan för sättet handlingarna berättas om, och språket faller. En karaktär som blir viktig framåt slutet är så otroligt platt beskriven. Ett genomgående problem med romanen är att den förklarar snarare än gestaltar handlingen. 

Mitten var väldigt värd att läsa, men i övrigt kändes den lite tom och snabbskriven.
 
 

"Kronjuvelerna" av Carina Dahl

Kategori: 2017, Finlandssvenska läsutmaningen 2017, Recension, Ungdom, Vuxen

 

Jag läste denna bok som en del av en utmaning, som jag var mycket mån om att klara. Jag hade dessutom sett fram emot att läsa boken eftersom att jag hade sett filmatiseringen (för länge sedan) och tyckte den var häftig.

Författaren försöker väcka intresse för historien genom abrupta vändningar och oväntade egenskaper och händelser, det faller dock platt när det sker genomgående på varje sida av berättelsen. Det finns också en tydlig strävan i att låta sagoaktig och konkret i språket, som om texten bar på flera bottnar, men det finns ingenting mer än det som skrivs. Jag kämpade mig igenom halva boken, 366 sidor, men orkade inte läsa en rad till. Jag blir så trött på den fåniga tonen, de platta karaktärerna och de uppseendeväckande händelserna som bara är där för att vara uppseendeväckande.

Efter halva boken insåg jag att jag inte brydde mig alls om någon karaktär i boken, eller vart berättelsen var på väg. Under tiden har jag också prokastinerat läsningen av denna bok genom att läsa ca fyra andra böcker, och då min "att-läsa"lista är gedigen och innehåller desto intressantare titlar än denna ger jag nu upp. Som jag kämpat med boken känns det lite tråkigt, men jag kan inte spilla min tid ännu mer med en berättelse som inte engagerar mig ett dugg.