Storkboets bokhylla

"Mio, min Mio" av Astrid Lindgren

Kategori: 2017, Barn, Fantasy, Klassiker, Recension

 
Bo Vilhelm Olsson, Bosse, är fosterson till två människor som inte verkar bry sig om honom. Han upplevs som ett störningsmoment, så när en helt ny värld öppnas upp för honom kliver han villigt in i det. I Landet i fjärran är Bosse inte Bosse, utan hans namn är Mio, och han är en prins, son till fader konungen. Men allt är inte bara bra i Landet i fjärran, för bortom bergen och skogarna finns riddar Katos land och de bortrövade barnen. Prins Mio är den vars öde ska rädda fader konungens rike och alla från riddar Katos skräckvälde. 
 
Detta er en bok med flera lager, där det finns en fantastisk berättelse för barnen som döljer den berättelse som vuxna läsare kan läsa in: att Bosse drömmer sig bort till en värld där den okända fadern istället är en konung, där han själv är prinsen, utväld at bekända den stora onskan i ett rike som annars är likt paradiset. Bosse försvinner från sitt fosterhem, och blir istället Mio i sina drömmar. 
 
Berättelsen är fylld av vackert och dubbeltydigt språk, framför allt i slutet. "Jag är så rädd att få ett hjärta av sten, för jag tror att det skaver i bröstet och gör ont."
 
 
 
 

"Det mest förbjudna" av Kerstin Thorvall

Kategori: 2017, Klassiker, Recension, Vuxen

 
Som vuxen gör Anna revolt mot allt det som tidigare, mellan henne och modern, hållits somheliga dygder. Annas renhet och oskuldfullhet var viktig för både henne och modern. Men Anna lever i ständig ångest - ångest över att dö, ångest över att bli som modern, ångest över att bli som fadern som dog när Anna var liten, ångest över att tappa greppet om det heliga, ångest över att drabbas av straffet för sina synder. Hon upptäcker då att det enda som kan lindra ångesten är att helt ge sig hän åt det förbjudna. Lindringen håller dock inte i sig allt för länge, och skapar mer ångest...
 
Det är en extremt motbjudande bild av det ångestdämpande och ångestskapande i missbruket, men också i oförståendet för hennes missbruk av det kroppsliga. Man vill bli arg på Anna för att hon hela tiden struntar i konventioner som äktenskapet, hon är otrogen och hennes beteende sårar alla runt om kring henne, men jag kan inte bli arg. Ibland kan det kännas som att Anna skjuter ansvaret på sin mor, och att det är moderns fel att det blivit som det blev med henne och hennes svårigheter att upprätthålla normala relationer omkring sig, men framför allt känner man in i själen hur hon tampas med sin ångest ensam, utan en förstående omgivning, och hur hon sugs in i ångestens mörker mer och mer. Man känner hur hon längtar efter att skapa normala relationer med sin mor, sina barn, sina män och kanske framför allt till sig själv, sitt mående och den egna kroppen, men behovet av snabb ångestlindring står alltid ivägen. 
 
Som jag skrev är det en extremt motbjudande berättelse, för den är naken och det är det som gör den så bra. Romanen bjuder in en i Anna själv, och trots att det är en karaktär som är mig främmande, något overkligt, så börjar jag förstå henne och hennes val. Det enda som drar ner den är att språket för det mesta känns känslofullt i sin slarvighet, men ibland övergår till bara slarv. 
 
 
 
 

"Synd", en novellsamling från kvinnornas moderna genombrott

Kategori: 2017, Klassiker, Novell, Recension, Vuxen

12 noveller skrivna av 10 kvinnor i slutet av 1800-talet. Ungefär hälften av novellerna var intressanta, då de andra var svåra att relatera till. Tre stycken var otroligt bra: "Synd" av Amanda Kerfstedt, "Aurore Bunge" av Anne Charlotte Leffler och "Ur mörkret" av Victoria Benedictsson.

Förordet känns viktigt till denna samling, då den sätter samlingen av novellerna i sin tidsmässiga kontext. Kvinnors skrivande och kvinnors estetik sågs som vulgärt och något man skulle motverka. Det sjuka är att till och med de manliga författarna som under denna period illustrerade just kvinnans förtryck på scen och i skrift menade på att det skulle dra ner hela estetiken om man lät kvinnorna själva illustrera det förtyck de var med om. Även om jag ger en trea till samlingen (där novellerna har extremt olika nivåer) är det en viktig samling. Vi får inte glömma dessa kvinnor.

Några av dessa noveller borde ha blivit svenska klassiker, men istället stirrade man så blid på författarens kön.