Storkboets bokhylla

Poesiantologi på väg ut!

Kategori: Allmänt

 
Jag är så sjukt stolt över att denna antologi, med poesi kopplade till 2030-målen, snart är ute för försäljning, och att jag kunnat bidra med en dikt! Den 21 mars är det bokrelease, så håll tillgodo! 
 
 
 
 
 

"The remains of the day" av Kazuo Ishiguro

Kategori: 2018, Recension, Vuxen

 
Mr. Stevens har i flera decenier varit en butler åt en stor herre i England, och när han nu, i slutet av en stor föränderlig period i sitt liv, tar sig ut på en bilsemester blickar han tillbaka till en tid, före förändringarna och före kriget, då något rörde sig under ytan i huset han arbetade i. Det vi får läsa om är både smulor av det politiska spel som herren i huset var med i, och de små steg till hans undergång som togs, men också den intensiva relation som Mr. Stevens har till sin kollega, Miss Kenton. 
 
Detta är en finstämt och välskriven roman, men det händer inte så mycket som går att härleda en röd tråd i, vilket gör att berättelsen känns spretig och stundtals händelselös. Det är först i slutet som trådarna förs samman och man kan härleda en underton eller förstå något slags budskap med berättelsen. 
 
En del menar att relationen mellan Stevens och Kenton handlar om att våga berätta om sina känslor för varandra för att inte gå miste om sin framtid tillsammans. Jag tror inte det, för jag tror inte att deras relation handlade om kärlek, utan om intresse, vilket är något helt annat. I alla val vi gör i livet så formas vår framtid, och det går itne att hejda. Det är både tjusningen och skräcken med att leva; allt går snabbt och är oåterkalleligt. Jag har själv skrivit ganska mycket om detta i min poesi, för det är något som skrämmer mig mycket. I The remains of the day blir ändå kontentan av det hela att vi kan gå tillbaka och försöka finna trådarna som startade de skeenden som gjort att vi hamnat där vi är, eller så funderar vi ut var vi är någonstans och vart vi vill till kvällen, bildligt talat. 
 
Många som läst och skrivit om The remains of the day har ratat boken på grund av karaktären mr. Stevens. Jag håller med om att hans perfektionism, och hans sätt att helt ansvarslöst hänge sig åt sin arbetsgivare, samt hans allmänna arrogans och konservatism är irriterande, men det är också det jag gillar med att läsa om Stevens. Han utvecklas, och hans konservatism byts ut mot något framåtblickande och lite mindre brytt, hans sätt att hänge allt sitt tyckande åt sin arbetsgivare byts ut mot att han i slutet har egna känslor, och uttrycker dem med sin kropp och sina ord, hans arrogans byts ut mot finkänslighet, som till exempel när han förväxlas med att vara en "Lord" i en liten by som han stannar i, och istället för att rätta dem och skapa en obekväm situation för dessa, i hans värld, obetydliga personer så väljer han att spela med. Framför allt accepterar han att han inte längre kan vara perfekt, att han redan varit på toppen, men att både tiden han lever i är en annan, och att han själv har blivit äldre och skröpligare. 
 
Jag kommer vilja läsa denna bok igen, och då skulle jag vilja utforska relationen mellan miss Kenton och mr Stevens. Därför lyckas denna långsamma och händelselösa berättelse ändå bli en minnesvärd läsning. 
 
Lundströms bokradio har tidigare haft en bokcirkel uppdelad i tre för denna bok med Vanna Rosenberg och hennes far Göran, vilken ni kan finna här.
 
 
 
 
 
 

"Den lille havfrue" av H.C. Andersen

Kategori: 2018, Barn, Klassiker, Recension

Den här sagan är en del av kurslitteraturen i Barn och ungdomslitteraturens klassiker på Luleå tekniska universitet. 
 
 
 Jag läste denna på orginalspråket, danska, så det var stundom lite svårt att förstå, och tog sin lilla tid, men det var en oerhört vacker berättelse, med ett fantastisk språk. I början innehåller den mer klassiska berättartekniker för sagor, men i slutet är det mer och mer som en kortroman för barn. De laddade miljöbeskrivningarna, som ändå lämnar mycket öppet för läsaren att själv fylla på med, är fantasiäggande och händelserna, platserna, karaktärerna är fullmättade med färger. 
 
Trots att det är en saga, vilka jag nästan aldrig kan riktigt ta till mig mer än på ett "trevligt" sätt, så känner man med karaktärerna. Man kan relatera till den lilla sjöjungfruns längtan bort från havet och upp till land, man kan förstå den ödesmättade kärleken som inte är besvarad, hur man är snärjd i att inte kunna berätta, att tvingas uthärda sin kärlek utan att den någonsin får reda på hur mycket man håller av den. Jag lever mig in i de stackars systrarna som håller av sjöjungfrun så mycket att de offrar sitt vackra hår, och är beredda att låta en person dö för hennes skull. Och såklart det oerhört vackra i alla de offer som en lilla sjöjungfrun gör för prinsen hon älskar. 
 
Den gör mycket ont, och den är vacker, och den lämnar mig med stor inspiration. Het enkelt fantastisk.