Storkboets bokhylla

"Mrs Dalloway" av Virginia Woolf

Kategori: 2018, Klassiker, Recension, Vuxen

 

I sin bok Mrs Dalloway har Woolfs huvudkaraktär tiden mot sig. Tiden är något viktigt i romanen, och allt handlar om hur något hela tiden rinner ut, går sönder i och med att tiden går och vi gör våra val.

Woolf har en närvaro i sitt sätt att skriva, som är som poetiskt. Närvaron kommer sig av att woolf i samma mening kan skriva om karaktärens sinnestämning, miljön, ljud, och att karaktären ser någon en känner gå mot den, och Woolf gör detta utan att det känns krystat eller ihoptryckt. Det finns en ådra i det hon skriver som är som tiden, och snirkligheten i textens röda tråd går vägar som om det var en strid tankeström man som läsare följer. Trots att Woolf växlar friskt mellan olika katalysator gör hon det med en tydlighet så att det inte är förvirrande vems perspektiv det är man följer (om man inte lägger undan boken för ofta och för länge).

Det finns något sorgligt i att vi för det mesta får veta vem Clarissa är genom andras ögon, där hon då framstår som ytlig, fåfäng, obrydd om det verkliga, okunnig i det som inte har med elegans att göra. Clarissa själv verkar dock väldigt tung i sitt sinne, hon verkar inte bry sig om något annat än sin fåfänga och det ytliga för att det skulle göra för ont att veta om något annat, att fördjupa sig i något annat. Hon verkar vara väldigt medveten om hur andra ser på henne, eller om det är så att det är det romankaraktärerna står för, nämligen hur Clarissa själv tror andra ser på henne. Oavsett så mår Clarissa inte bra, kanske framför allt för hur tiden går och alla val man gjorde som ung har skapat det liv hon levat och har kvar framför sig.

Det är en lättsamt skriven roman om ett tungt ämne. Den är lite rörig, och jag har svårt att riktigt känna läsviljan. Jag tror att detta är en roman som jag bör läsa när jag är lite äldre igen, för då tror jag kan få en annan uppfattning om den. 

 
 
 
 

"Sent i november" av Tove Jansson

Kategori: 2017, Barn, Recension, Vuxen

 
Sent i november tar sex stycken karaktärer sig till mumindalen för att hälsa på den älskade muminfamiljen, då de finner ett tomt hus. Dessa olika figurer stannar av olika anledningar kvar i muminfamiljens tomma hus, och lär sig inte bara leva med varandra, utan lär också känna varandras rädslor och ömma punkter. 
 
När man snabbt ska berätta om Tove Janssons karaktärer blir det lätt ganska platt; Den argsinta och viljestarka lilla my, dem självupptagna muminpappan, den virriga filifjonkan osv. I denna bok är det så tydligt att karaktärerna har ett djup i romanerna. Den lilla homsan Toft är en sagoberättare av rang, som lever i sina egna berättelser, och när han dras in i verkligheten blir han fruktansvärt arg. Men han är också intresserad av sin omvärld, där han läsa faktaböcker, och bevakar tyst de andra i hushållet. Mymlan är nyfiken och kärvänlig, men lägger sig också i andras liv där de helst vill vara ensamma, och verkar ha lite problem med att ta hand om det hon har runt omkring sig. Hemulen vill så gärna vara en snickrare, en seglare, en kock; han vill vara händig, men har aldrig givit sig tid att lära sig alla dessa färdigheter, så han kan inte. Han försöker ge sken av att han är den bästa i hushållet på segling, fastän han aldrig suttit i en båt. Han ljuger, men han gör det för att han skulle vilja vara den han ljuger ihop.
 
 
 
Käraktärerna är egendomliga, och de alla har en ensamhet, antingen de valt den eller inte. i början inkräktar de på varandras ensamhet och frihet, men ju mer de umgås, desto mer trivs de med varandras tysta sällskap. De undviker att förstöra varandras påhitt, men hjälper varandra att undvika sina hjärnspöken. I början kan det verka som at de mest går runt och stör sig på varandra, men i slutet har de skapat sig en stark vänskap genom respekt för varandras ångest och varandras glädje. Det som dock drar ner romanen är att det saknas en tydlig dramaturgi i händelserna, och att det enda som länkar ihop berättelsen är karaktärernas relationer till varandra, inte händelserna. 
 
Tove Jansson vet hur man skapar en helt ny värld som fungerar för sagoberättande för både barn och vuxna. 
 
 
 
 

"I en skog av sumak" av Klas Östergren

Kategori: 2017, Recension, Vuxen

 

Denna roman lyssnade jag på som ljudbok.

Klas Östergren framför sin berättelse på ett välskrivet sätt. Romanen är ett utsnitt ur tiden, för mig blir det en tidsresa till något jag aldrig upplevde. Huvudkaraktären genomgår en tydlig förändring, från pojke till man, med hjälp av den oförutsägbara Dan, han vän, och Dans syster Helen. Det finns en dynamik i relationerna och i karaktärernas förhållande till varandra, och en deprimerande tomhet i att behöva växa upp och bli vuxen, då alla val man gör ger konsekvenser endast man själv svarar för, men andras val kan också påverka en.

Jag tror att detta hade varit en bättre läsupplevelse om jag läst boken och inte lyssnat på den. Många gånger tappade jag intresset, och jag visste inte varför man skulle bry sig om huvudaraktären, Kenneth, över huvud taget.