Storkboets bokhylla

"Kronjuvelerna" av Carina Dahl

Kategori: 2017, Fantasy, Finlandssvenska läsutmaningen 2017, Recension, Ungdom, Vuxen

 

Jag läste denna bok som en del av en utmaning, som jag var mycket mån om att klara. Jag hade dessutom sett fram emot att läsa boken eftersom att jag hade sett filmatiseringen (för länge sedan) och tyckte den var häftig.

Författaren försöker väcka intresse för historien genom abrupta vändningar och oväntade egenskaper och händelser, det faller dock platt när det sker genomgående på varje sida av berättelsen. Det finns också en tydlig strävan i att låta sagoaktig och konkret i språket, som om texten bar på flera bottnar, men det finns ingenting mer än det som skrivs. Jag kämpade mig igenom halva boken, 366 sidor, men orkade inte läsa en rad till. Jag blir så trött på den fåniga tonen, de platta karaktärerna och de uppseendeväckande händelserna som bara är där för att vara uppseendeväckande.

Efter halva boken insåg jag att jag inte brydde mig alls om någon karaktär i boken, eller vart berättelsen var på väg. Under tiden har jag också prokastinerat läsningen av denna bok genom att läsa ca fyra andra böcker, och då min "att-läsa"lista är gedigen och innehåller desto intressantare titlar än denna ger jag nu upp. Som jag kämpat med boken känns det lite tråkigt, men jag kan inte spilla min tid ännu mer med en berättelse som inte engagerar mig ett dugg.

 

 
 

"Pappan och havet" av Tove Jansson

Kategori: 2017, Barn, Fantasy, Klassiker, Recension, Vuxen

 
Muminfamiljens liv i dalen har stagnerat, och Muminpappan ser det som sitt ansvar att flytta familjen till en ny scen och försöka lösa sin familjs sprickor i en fyr på en ö längst ut i skärgården. Där följer vi familjen på väg mot förändring, med lossande band till varandra som måste knytas om. 
 
Detta är en stark berättelse, som går att tolka på många olika sätt. För mig blev det en berättelse om en familj där en person hamnar i depression, och där allt måste organiseras om så att man kan rädda och förstå denna persons känslor, som den själv inte ens förstår. Detta är en självupplevd erfarenhet, och jag tror att det är det som är tjusningen med denna bok - det berättar om stämningar och relationer genom metaforer och bilder, och inte om det faktiska som händer i familjen. Det gör att man kan relatera till berättelsen på så många olika plan. 
 
Jag kan relatera till Mumintrollets närmande till Mårran när han blivit avvisad av de fantastiska sjöhästarna, för att inse att bandet till Mårran kanske är ännu starkare och viktigare än att få bli accepterad av varelser som inte bryr sig om honom. Jag kan relatera till Muminmammans melankoli i sin längtan hem, som blir så stark att hon målar Mumindalen på väggarna och gömmer sig där. Jag kan relatera till Muminpappans hysteriska, maniska sätt att takla sin egen melankoli genom att kasta sig in i ett stort projekt för att visa att han vill ta hand om sin familj. Jg kan relatera till Lilla My, som smyger runt med hela familjens hemligheter och löser upp deras knutar, en efter en, genom sin framfusighet.
 
Detta är den bästa läsupplevelse jag varit med om. Varje rad innehöll en magi som pendlade mellan mitt eget liv och erfarenheter, sagovärlden och något verkligt, som en film. 
 
 

"Det mest förbjudna" av Kerstin Thorvall

Kategori: 2017, Klassiker, Recension, Vuxen

 
Som vuxen gör Anna revolt mot allt det som tidigare, mellan henne och modern, hållits somheliga dygder. Annas renhet och oskuldfullhet var viktig för både henne och modern. Men Anna lever i ständig ångest - ångest över att dö, ångest över att bli som modern, ångest över att bli som fadern som dog när Anna var liten, ångest över att tappa greppet om det heliga, ångest över att drabbas av straffet för sina synder. Hon upptäcker då att det enda som kan lindra ångesten är att helt ge sig hän åt det förbjudna. Lindringen håller dock inte i sig allt för länge, och skapar mer ångest...
 
Det är en extremt motbjudande bild av det ångestdämpande och ångestskapande i missbruket, men också i oförståendet för hennes missbruk av det kroppsliga. Man vill bli arg på Anna för att hon hela tiden struntar i konventioner som äktenskapet, hon är otrogen och hennes beteende sårar alla runt om kring henne, men jag kan inte bli arg. Ibland kan det kännas som att Anna skjuter ansvaret på sin mor, och att det är moderns fel att det blivit som det blev med henne och hennes svårigheter att upprätthålla normala relationer omkring sig, men framför allt känner man in i själen hur hon tampas med sin ångest ensam, utan en förstående omgivning, och hur hon sugs in i ångestens mörker mer och mer. Man känner hur hon längtar efter att skapa normala relationer med sin mor, sina barn, sina män och kanske framför allt till sig själv, sitt mående och den egna kroppen, men behovet av snabb ångestlindring står alltid ivägen. 
 
Som jag skrev är det en extremt motbjudande berättelse, för den är naken och det är det som gör den så bra. Romanen bjuder in en i Anna själv, och trots att det är en karaktär som är mig främmande, något overkligt, så börjar jag förstå henne och hennes val. Det enda som drar ner den är att språket för det mesta känns känslofullt i sin slarvighet, men ibland övergår till bara slarv.