"Mio, min Mio" av Astrid Lindgren
Bo Vilhelm Olsson, Bosse, är fosterson till två människor som inte verkar bry sig om honom. Han upplevs som ett störningsmoment, så när en helt ny värld öppnas upp för honom kliver han villigt in i det. I Landet i fjärran är Bosse inte Bosse, utan hans namn är Mio, och han är en prins, son till fader konungen. Men allt är inte bara bra i Landet i fjärran, för bortom bergen och skogarna finns riddar Katos land och de bortrövade barnen. Prins Mio är den vars öde ska rädda fader konungens rike och alla från riddar Katos skräckvälde.
Detta er en bok med flera lager, där det finns en fantastisk berättelse för barnen som döljer den berättelse som vuxna läsare kan läsa in: att Bosse drömmer sig bort till en värld där den okända fadern istället är en konung, där han själv är prinsen, utväld at bekända den stora onskan i ett rike som annars är likt paradiset. Bosse försvinner från sitt fosterhem, och blir istället Mio i sina drömmar.
Berättelsen är fylld av vackert och dubbeltydigt språk, framför allt i slutet. "Jag är så rädd att få ett hjärta av sten, för jag tror att det skaver i bröstet och gör ont."
