Storkboets bokhylla

BLOGGEN FYLLER 1 ÅR!

Kategori: Allmänt, Listor & tips

 
Jaha, då har ett år gått sedan jag kände att jag reflekterade för lite kring mitt läsande, och att en blogg skulle kunna råda bot på det. Så vart har et tagit mig? 
 
Jag har under året läst 64 böcker. Jag har publicerat 107 inlägg. Jag har 10 stycken 10-poängare lästa under året (se listan längre ner i inlägget). Utöver det har jag under detta år blivit mer trygg i mina mål och min framtid, jag har fått en fantastisk pojkvän och ett nytt läraruppdrag. Mycket har hänt, med andra ord. 
 
Så, låt mig gå tillbaka till den frågelista jag gjorde som första inlägg på bloggen, och besvara frågorna utifrån var jag är idag. 
 

1. Var någonstans läser du helst böcker? I min nya läsfotölj, som jag fick i examenspresent. Annars i solen under mitt nyinköpta äppelträd på balkongen.

2. Köper du eller lånar du dina böcker? Köper, och det har blivit mindre secondhand än tidigare tyvärr. Vill väldigt gärna köpa mer på fysiska bokhandlar, för att se till att de fortsätter leva, men ibland är man lite snål. Det händer såklart att man sonderar secondhand-bokhyllorna, men jag är mer kräsen nu än för ett år sedan. 

3. Hur ofta och hur länge läser du? Varje dag, men ibland bara några sidor, ibland en hel bok. Beror på vad jag känner för och vad jag gör i övrigt. 

4. Hur brukar du avsluta din läsning? T.ex. vid en speciell sida eller kapitel? Vid ett kapitel. Alltid. Författaren måste ju tänkt till va?

5. Favoritgenre på böcker? Barnlitteratur, och blandad skönlitteratur till vuxna. Väldigt blandad i smaken, men gillar mer realism i vuxenlitteratur. 

6. Vilken bok läser du för tillfället? "Ett jävla solsken" av Fatima Bremer. Augustprisvinnare i facklitteraturgenren. Inte alls vad jag brukar läsa, men väldigt intressant

7. Favoritbok? "Pappan och havet" av Tove Jansson är så fruktansvärt vackert skildrad! Alla bör läsa den. 

8. Favorit barndomsbok? Jag gillade inte barnböcker när jag var liten, och började läsa ordentligt när jag hade läst min första på som var riktad till vuxna: jag var 13 och läste "Svart fjäril" av Anna Jansson. Älskade den! Men som barn gillade jag Laura Trenter-böckerna, de slukade jag tills det inte fanns fler av henne.

9. En bok som inte uppfyllde dina förväntningar? Läste nyligen "Elva dagar i Berlin" av Håkan Nesser. Han har alltid varit en go-to-författare för mig, alltid bra läsning. Detta var undantaget.

10. En bok du gärna vill läsa? Jag vill fortsätta Elena Ferantes svit med den andra boken i serien "hennes nya namn". Jag är också mycket sugen på "Anna Karenina", men fastnar inte helt i den läsningen ännu. Resterande Tove Jansson böcker i Muminserien står också på tur. Tja, läslistan är lång... 

 

 

Böcker jag under året givit 10 poäng:

"Ett ufo gör entre" av Jonas Gardell

"Pride and prejudice" av Jane Austen

"Pappan och havet" av Tove Jansson

"Mördarens apa" av Jakob Wegelius

"Den lille havfrue" av H.C. Andersen

"Kunskapens frukt" av Liv Strömquist

"Trollvinter" av Tove Jansson

"Ishavspirater" av Frida Nilsson

"De kommer att drukna i sina mödrars tårar" av Johannes Anyuru

"ABC" av Lennart Hellsing

 

 

 

 

"The Handmaids Tale" av Margaret Atwood

Kategori: Allmänt

 
En religiös sekt har tagit över USA, som nu heter Gilead. Vi får följa en "Handmaid", en kvinna vars enda syfte är att bli gravid och föda ett barn åt sin Commander och Wife. Samtidigt får vi en glimt in i hur hennes liv såg ut innan, då USA fortfarande var USA, och hennes resa dit där hon är nu. 

Att läsa denna var en berg-och-dal-bana. Från början gillade jag den inte alls. Det tog mig halva boken innan jag fann mig ett syfte att faktiskt orka läsa ut hela. Det finns luckor i storyn som gör den svag, och ett sätt att skriva läsaren på näsan som gör mig irriterad, för det känns som att författaren då inte litar på sina läsares intellekt. Jag stör mig också på att det gått så snabbt mellan att USA är ett fungerande demokratiskt land, till att alla människor delats in i syften och bär kläder i sitt facks färger. Jag förstår att ett land kan själpas på mycket kort tid, men inte hur ett teknokratiskt samhälle med helt nya regler och ett nytt system att använda människor på byggs upp på bara ett decenium. Det håller inte.

Dessutom är berättelsen så långsam i början, och mycket av det som berättas undrar jag varför det fått ta plats i storyn. 

Ytterligare en sak som stör mig är framåt slutet, när Offred, som är den handmaiden vi får följa, berättar att hon gjort något dumt. Jag önskade att det var något dumt på riktigt, för hon har tidigare i boken haft en massa fantasier om att hon bränner ner huset eller dödar någon. Jag hoppades till exempel att hon råkade försäga sig, så att någon dog eller hamnade i oråd. Istället är det dumma att hon börjar ligga med en man (vilket såklart är ett brott, vars straff är omedelbar död). Jag antar att Atwood vill visa på någon slags förändring i en förtryckt kvinnas syn på sex, men jag stör mig på det i alla fall. 

Sista halvan blir dock intressant, då läsaren får en inblick i motståndsrörelsen, och hur Offred blir en del av den utan att kanske riktigt ha bestämt sig för det. Det händer något inom huset väggar, både i relationen till Wife och Commander. Framför allt händer det något i Offred själv, en rörelse mot befrielse; fight och flight. 

Sista kapitlet är det som gjorde hela boken. Där distansieras berättelsen, och sätts i en historisk kontext som kan vara intressant i förhållande till hur vi idag ställer oss till berättelser från dåtiden (till exempel Anne Franks dagbok...). Det svider, men det ger kontext. 

En fråga bara; om hela berättelsen berättas i efterhand av en handmaid, om vad hon varit med om, varför är berättelsen skriven i presens?
 
 
 
 
 
 

"Skämmerskans dotter" av Lene Kaaberbol

Kategori: Allmänt

 
Dina är elva år, och hon är skämmerskans dotter. Det betyder att hon ärvt sin mors ögon, och dess kraft att få de som tittar in i dem att se sig själva, se sin skam, och skämmas. Av en händelse dras hon in i en kamp om liv och död, en kamp som står mellan Räven och Drakens hus, och vem som ska styra Dunark. 

Jag gillar detta väldigt mycket, och tycker det är synd och lite konstigt att jag inte fått höra om den tidigare än i år. Jag var ju trots allt målgruppen när den kom ut, och jag hade älskat den som barn! Den är väldigt mörk och brutal, och den lyfter frågor om vänskap, vad som är rätt, mobbing och liknande som är intressant för barn. Ibland blir den lite väl klyschig och lite tråkig, men man relaterar till huvudkaraktären Dina, och hon känns som en verklig person med både tillkortakommanden och egenskaper att se upp till.