Storkboets bokhylla

"Kronjuvelerna" av Carina Dahl

Kategori: 2017, Fantasy, Finlandssvenska läsutmaningen 2017, Recension, Ungdom, Vuxen

 

Jag läste denna bok som en del av en utmaning, som jag var mycket mån om att klara. Jag hade dessutom sett fram emot att läsa boken eftersom att jag hade sett filmatiseringen (för länge sedan) och tyckte den var häftig.

Författaren försöker väcka intresse för historien genom abrupta vändningar och oväntade egenskaper och händelser, det faller dock platt när det sker genomgående på varje sida av berättelsen. Det finns också en tydlig strävan i att låta sagoaktig och konkret i språket, som om texten bar på flera bottnar, men det finns ingenting mer än det som skrivs. Jag kämpade mig igenom halva boken, 366 sidor, men orkade inte läsa en rad till. Jag blir så trött på den fåniga tonen, de platta karaktärerna och de uppseendeväckande händelserna som bara är där för att vara uppseendeväckande.

Efter halva boken insåg jag att jag inte brydde mig alls om någon karaktär i boken, eller vart berättelsen var på väg. Under tiden har jag också prokastinerat läsningen av denna bok genom att läsa ca fyra andra böcker, och då min "att-läsa"lista är gedigen och innehåller desto intressantare titlar än denna ger jag nu upp. Som jag kämpat med boken känns det lite tråkigt, men jag kan inte spilla min tid ännu mer med en berättelse som inte engagerar mig ett dugg.

 

 
 

"13 reasons why" av Jay Asher

Kategori: 2017, Recension, Ungdom

 
 
Hannah har tagit sitt liv, och Clay var egentligen inte mer än en klasskompis till henne men tar hennes självmord hårt. Nägra veckor senare får han en kartonglåda på posten, och i den lådan finns kassettinspelningar av Hannah som förklarar de tretton anledningarna som ledde till hennes död. 
 
Jag läste denna efter att ha sett serien, och är glad över att den inte var exakt likadan, utan att de nyttjar olikheterna i respektive medium. Konceptet är intressant, och boken tar upp viktiga saker kring självmord och mobbing. De små kränkningarna blir stora, och påverkar en person ipå djupet utan att du kan veta om det. Boken har fått kritik av folk som menar att det inte finns anledningar runt om dig, utan att det är deprissionen som kan göra att man tar livet av sig. Min egen erfarenhet av deprission är att det inte behöver finnas en till synes förklarande omständighet som lätt till insjuknandet, men det gör inte att alla har samma erfarenhet av det. Det finns, med säkerhet, de som blivit deprimerade av händelser omkring en, så som mobbing, till den grad att man valt att avsluta sitt liv. 
 
Jag tycker heller inte att boken fokuserar så mycket på vad som gör att en ung flicka som Hannah tar livet av sig, utan snarare tycker jag den fokuserar på beteenden som mobbing, trakasserier, kränkning och övergrepp som något man som grupp måste jobba emot, då det oftast handlar om den gruppkultur som hör dit. Den problematiserar också förhållandet vi har mellan unga och döden, och att vi lätt glömmer bort, eller väljer att glömma, att de också kan jagas av inre demoner.
 
Språket är enkelt, och det drar ner boken ganska mycket. Den lyckades få mig att gråta, vilket aldrig hänt när jag läst en roman förrut. Den är känslomässigt laddad, och det är svårt att lägga ifrån sig den. Tack vare det enkla språket är den också lättillgänglig. En sak jag saknade var lite mer om karaktären Skye, som avslutade hela romanen och därför, trots sin lilla plats i text, var en viktig del av berättelsen. På det hela taget var det en bra bok, klart värd att läsas. 
 
 
 
 

"Wuthering Heights" av Emily Brontë

Kategori: 2017, Klassiker, Recension, Ungdom, Vuxen

 
Jag har sett fram emot att läsa denna bok ett ganska långt tag, och den var helt klart värd att läsa, men den lämnade mig med e liten besvikelse. Efter att jag hade läst Austens Pride an Prejudice förväntade jag mig någt liknande av Emily Bröntes enda publicerade roman, Wuthering Heights (svenska; Svindlande höjder). Denna bok är dock extremt mörk. Dessutom hade jag, efter att ha hört om den, förstått det som att det handlade om kärleken mellan Cathrine och Heathcliff, men jag håller inte med om att det är det som är kärnan i romanens romantiska berättelse. För mig handlar deras kärlek och relation om å ena sidan allt det som inte blir i skuggan av dödens återkallelighet, å andra sidan om hur vår hantering av förtvivlan och sorg inte bara är en angelägen het för oss själva, utan hur det påverkar omgivningen; Heathcliff står för den fördjuande förtvivlan och hämdlystenheten, Edgar Linton är den som försöker leva livet fullt ut i sin sorg. Deras olika sätt att låta sig påverkas av det förflutna påverkar Miss Cathy och Haretons liv så till den grad att de döms till olycka och depression. För mig var det deras kärlek som var romanens verkliga kärlekshistoria, och det är därför som det egentligen är andra halvan av boken som gör att jag gillar den. 
 
Förutom detta ställer boken också frågor om hur vi påverkas av vårat förflutna och av våra gener. Den avkräver personligt ansvar från sina karaktärer för hur de beter sig mot varandra, och att det inte kommer sig av vad som hänt en. man har ett val i att förlåta, i att gå vidare, i att låta sig styras av sina fördomar och andras förväntningar.
 
Brontë leker med berättandets möjligheter. Hon använder sig av olika berättare (en person berättar om vad en person berättat om dessa karaktärer). och det gör att romanen blir som en saga, och att man tar den som en hörsägen. Att vissa saker känns överdrivna gör inte så mycket, för mellan återberättandet kan snningen förvridits något. 
 
Den är knepig, och den blev såklart knepigare av att jag valde att läsa den på engelskan (som var lite krångligare än Pride and prejudice). I början gillade jag inte boken alls, men jag tror det var för att jag hade så annorlunda förväntningar. Trots detta kan jag sakna berättarrösterna nu när jag läst färdigt och lagt undan boken, och den saknad gör att jag är sugen på att läsa den igen någon gång, nu när jag vet vad jag ska förvänta mig. 
 
 
 
/Jinnie