Storkboets bokhylla

 

Sent i november tar sex stycken karaktärer sig till mumindalen för att hälsa på den älskade muminfamiljen, då de finner ett tomt hus. Dessa olika figurer stannar av olika anledningar kvar i muminfamiljens tomma hus, och lär sig inte bara leva med varandra, utan lär också känna varandras rädslor och ömma punkter. 

 

När man snabbt ska berätta om Tove Janssons karaktärer blir det lätt ganska platt; Den argsinta och viljestarka lilla my, dem självupptagna muminpappan, den virriga filifjonkan osv. I denna bok är det så tydligt att karaktärerna har ett djup i romanerna. Den lilla homsan Toft är en sagoberättare av rang, som lever i sina egna berättelser, och när han dras in i verkligheten blir han fruktansvärt arg. Men han är också intresserad av sin omvärld, där han läsa faktaböcker, och bevakar tyst de andra i hushållet. Mymlan är nyfiken och kärvänlig, men lägger sig också i andras liv där de helst vill vara ensamma, och verkar ha lite problem med att ta hand om det hon har runt omkring sig. Hemulen vill så gärna vara en snickrare, en seglare, en kock; han vill vara händig, men har aldrig givit sig tid att lära sig alla dessa färdigheter, så han kan inte. Han försöker ge sken av att han är den bästa i hushållet på segling, fastän han aldrig suttit i en båt. Han ljuger, men han gör det för att han skulle vilja vara den han ljuger ihop.

 

 

 

Käraktärerna är egendomliga, och de alla har en ensamhet, antingen de valt den eller inte. i början inkräktar de på varandras ensamhet och frihet, men ju mer de umgås, desto mer trivs de med varandras tysta sällskap. De undviker att förstöra varandras påhitt, men hjälper varandra att undvika sina hjärnspöken. I början kan det verka som at de mest går runt och stör sig på varandra, men i slutet har de skapat sig en stark vänskap genom respekt för varandras ångest och varandras glädje. Det som dock drar ner romanen är att det saknas en tydlig dramaturgi i händelserna, och att det enda som länkar ihop berättelsen är karaktärernas relationer till varandra, inte händelserna. 

 

Tove Jansson vet hur man skapar en helt ny värld som fungerar för sagoberättande för både barn och vuxna.