Storkboets bokhylla

"Det mest förbjudna" av Kerstin Thorvall

Kategori: 2017, Klassiker, Recension, Vuxen

 
Som vuxen gör Anna revolt mot allt det som tidigare, mellan henne och modern, hållits somheliga dygder. Annas renhet och oskuldfullhet var viktig för både henne och modern. Men Anna lever i ständig ångest - ångest över att dö, ångest över att bli som modern, ångest över att bli som fadern som dog när Anna var liten, ångest över att tappa greppet om det heliga, ångest över att drabbas av straffet för sina synder. Hon upptäcker då att det enda som kan lindra ångesten är att helt ge sig hän åt det förbjudna. Lindringen håller dock inte i sig allt för länge, och skapar mer ångest...
 
Det är en extremt motbjudande bild av det ångestdämpande och ångestskapande i missbruket, men också i oförståendet för hennes missbruk av det kroppsliga. Man vill bli arg på Anna för att hon hela tiden struntar i konventioner som äktenskapet, hon är otrogen och hennes beteende sårar alla runt om kring henne, men jag kan inte bli arg. Ibland kan det kännas som att Anna skjuter ansvaret på sin mor, och att det är moderns fel att det blivit som det blev med henne och hennes svårigheter att upprätthålla normala relationer omkring sig, men framför allt känner man in i själen hur hon tampas med sin ångest ensam, utan en förstående omgivning, och hur hon sugs in i ångestens mörker mer och mer. Man känner hur hon längtar efter att skapa normala relationer med sin mor, sina barn, sina män och kanske framför allt till sig själv, sitt mående och den egna kroppen, men behovet av snabb ångestlindring står alltid ivägen. 
 
Som jag skrev är det en extremt motbjudande berättelse, för den är naken och det är det som gör den så bra. Romanen bjuder in en i Anna själv, och trots att det är en karaktär som är mig främmande, något overkligt, så börjar jag förstå henne och hennes val. Det enda som drar ner den är att språket för det mesta känns känslofullt i sin slarvighet, men ibland övergår till bara slarv. 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: