Storkboets bokhylla

"Trollvinter" av Tove Jansson

Kategori: 2018, Barn, Recension, Vuxen

 
Mumintrollet vaknar alldeles för tidigt ur sitt ide, och blir så den enda i mumindalens tystnas som ser och går på snön. Men så träffar han flera varelser som inte brukar bo där om sommaren, och några andra verkar ha svårt att sova denna vinter. Medan Mumintrollet kämpar med att försöka komma underfund med vintern knyts vänskapsband och i kylan spirar en värmande givmildhet. 
 
Jag blir mer och mer övertygad och Tove Janssons brillians ju fler Mumin-böcker som jag läser. Illustrationerna är som skapta i en sagovärld, men berättelsen är, hur sagoaktig den än må vara, väldigt nära mina egna känslor av att vilja vara en god människa, men inte alltid lyckas, och att vilja vara givmild och obunden till materiella ting, men ändå kräva mig ett hem med alldeles för mycket skräp omkring mig. Vissa avsnitt går att läsa som små texter, som den om ekorren med den vackra svansen som möter sin död i den vackra kylan, eller den då Mumintrollet försummar sin enda chans att lära sig åka skidor, och endast kommer kunna göra det utan att ramla och skämmas i sina drömmar. 
 
Bildresultat för trollvinter
Tove Jansson klarar också konststycket att balansera mellan barnslighet och vuxenlitteratur. Det finns så många teman och lager i romanen att det tar flera läsningar att skala av allt för att hitta kärnan, och som barn kommer du se en annan berättelse än en vuxen. En fantastisk bok om att vara i ett skifte, ensam, och lära sig ta sig igenom det själv, men ändå kunna knyta vänskapsband och lita på människor omkring sig. 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: