Storkboets bokhylla

 

Under en längre period har jag haft ett stort fokus på litteraturen. Det är inte så konstigt, jag har kämpat nästan varje dag i mer än ett år mot en depression, och nu börjar jag sakteligen få kraften att orka med inte bara det jag tycker om men också en del verklighetsknutna arbeten. 

 

Läsningen och bloggen har varit det stöd som krävts för att över huvudtaget gå upp på morgonen och vilja skaffa rutiner. Jag kommer hålla benhårt på detta, även nu när jag börjar få grepp om mitt liv och mitt mående; det hjälper en del att det bli vår och man är kär. Men jag behöver böckerna, och jag behöver skrivandet som något kontinueligt som håller mig sysselsatt om dagarna när jag inte kan och inte orkar något annat än sträcka mig efter en bok. 

 

Just nu ser jag fram emot att ha en lugn sommar. Jag ser fram emot att få jobba som lärare. Jag ser fram emot att vakna av en väckarklocka varje vardag, att tvingas ta ansvar för andras utveckling, att planera för andras utveckling, att skapa och vara en stor del av andras vardag. 

 

Just nu tar jag en dag i taget. Knutarna börjar lösa upp sig.