Storkboets bokhylla

"Häxan och lejonet" av C. S. Lewis

Kategori: 2018, Barn, Klassiker, Recension

Det är en fantasifylld och rolig berättelse skriven med en sagostil. På många sätt förhåller sig denna bok till barns lekar, där de kan gå in och ut ur leken, och där de ena sekunden är mäktiga och fantastiska kungar och drottningar som utkämpat strider mot elaka häxor, och den andra sekunden är sitt vanliga jag. Det är dock fem saker som drar ner denna berättelsen rejält:

1. Könsroller. Visst att den har en historisk kontext och att man bör kunna se berättelsen utifrån femtiotalets väldigt stereotypa könsroller (förenklad förklaring; där patriarkala strukturer hotades av kvinnor som under andra världskriget visat sig kunna utföra männens jobb och makten, alltså männen, gjorde allt för att placera tillbaka kvinnan i hemmet och med omvårdande sysslor), så är det bara för tröttsamt att flickorna inte ska uti strid, utan bara försvara sig, och männen ska både ut i strid och försvara flickorna. Flickorna får också egenskaper eller magiska ting som vårdar om, och gudinnorna lagar mat medan män förbereder sig för strid. ORKAR INTE.

2. Jultomten. Bara. Nej. Nej. Om du nu är tvungen att ha med jultomten lite random i din fantasy, beskriv honom så att det inte råder någon tvekan om vem det är, eller helst att det råder någon liten tvekan, med skippa att använda ordet jultomten. 

3. Det märks att C. S. Lewis vill vara lite rolig ibland, vilket lyckades med i den första Narnia-boken Min morbror trollkarlen, då jag fnittrade till flera gånger, men det faller platt denna gång. Det blir bara ett pinsamt försök, som när man ser en asdålig komiker på en scen.

4. Allting berättas istället för gestaltas. Landskapet känns nästan tråkigt alldagligt istället för fantastiskt och fantasifullt. Karaktärerna är platta och saknar egenskaper med djup och egen historia.

5. Religion. Kan vara en intressant aspekt i en analys av boken, men när man bara läser den för nöjes skull blir det lite för många referenser till kristendomen, och det blir så "in-your-face" att man inte kan koppla bort det om man så vill.

Boken är okej, men inte mycket mer. Lite av en besvikelse faktiskt.

 
 
 
Kommentera inlägget här: