"Tio över ett" av Ann-Helén Laestadius
Kiruna ska rivas. Man säger att staden ska flyttas, men Maja vet att det inte är sant, för hennes hus ska inte flyttas, det ska rivas. Samtidigt flyttar hennes bästa vän, hon är olyckligt kär och hennes rädsla för det stora hålet under staden, den gruva som livnär hela Kiruna och sprängningarna där, den rädslan bara växer.
Detta är en fantastisk läsning. Utöver det jag tagit upp lyckas författaren, trots det kanske lite fåniga språket (som passar målgruppen, men som jag kan känna ibland blir lite överdrivet), ta upp frågor om förtryck av minoriteter, om klass, om att inte känna sig lyssnad på för att man är "för" ung, om att behöva lämna allt man har och bygga nytt. Centralt är ändå huvudpersonens psykiska ohälsa, som beskrivs med en vördnad som visar respekt för de som har problem med panikattacker. Sådan insikt! Tyvärr förlorar romanen mycket på att denna vördnad och respekt inte riktigt visas för skadebeteende. Det sårar mig.
En karaktär jag gärna hade sett utvecklas var Alva, men jag nöjer mig också med att försöka komma på vem hon är på egen hand. Det är också en styra med romanen, att den lämnar öppet för att jag som läsare ska få vara medskapare av det som berättas. Det är något jag tjatat om i mina recensioner, oftast för att det saknas. Det gör det inte i denna roman.
Så mycket tunga ämnen i en enkel med vacker prosa. Jag förstår varför den vann Augustpriset 2017. Väldigt bra ungdomsroman!
Detta är en fantastisk läsning. Utöver det jag tagit upp lyckas författaren, trots det kanske lite fåniga språket (som passar målgruppen, men som jag kan känna ibland blir lite överdrivet), ta upp frågor om förtryck av minoriteter, om klass, om att inte känna sig lyssnad på för att man är "för" ung, om att behöva lämna allt man har och bygga nytt. Centralt är ändå huvudpersonens psykiska ohälsa, som beskrivs med en vördnad som visar respekt för de som har problem med panikattacker. Sådan insikt! Tyvärr förlorar romanen mycket på att denna vördnad och respekt inte riktigt visas för skadebeteende. Det sårar mig.
En karaktär jag gärna hade sett utvecklas var Alva, men jag nöjer mig också med att försöka komma på vem hon är på egen hand. Det är också en styra med romanen, att den lämnar öppet för att jag som läsare ska få vara medskapare av det som berättas. Det är något jag tjatat om i mina recensioner, oftast för att det saknas. Det gör det inte i denna roman.
Så mycket tunga ämnen i en enkel med vacker prosa. Jag förstår varför den vann Augustpriset 2017. Väldigt bra ungdomsroman!
Vargnatts bokhylla säger:
Jag tyckte jättemycket om den! Kommer från Kiruna också så var extra roligt att läsa den :)
Vargnatts bokhylla säger:
Bloggadress: http://www.vargnattsbokhylla.blogspot.se
Jag har hört något om det! Vet dock inte när?