Examen snart klar
Kategori: Allmänt
För ungefär fem år sedan for jag till Umeå för att studera till lärare. Det har hänt så mycket under dessa år, att jag inte vet var jag ska börja för att sammanfatta det hela.
Jag har lärt känna några fantastiska personer, några jag håller av något enormt, både genom studier och facket och lite annat. Jag har lärt mig så mycket genom mitt engagemang i LR-stud och i Saco studentråd. Jag är skyldig ett stort tack till de studenter som genom mina uppdrag utvecklat mig till det jag är idag. Jag känner mig priviligierad att ha fått lära känna så många olika kunniga personer från olika ställen som pluggar så olika saker, och att jag fått lära känna Johan Andersson.
Under dessa fem åren sjönk jag ner i en depression. Mina föräldrar och min syster har alltid varit där när jag fallit. Johan har varit där. Mina vänner har varit där. Rory har varit där. Det är inte alltid lätt att ha med mig att göra, när jag försover mig till träffar och häng eller helt glömmer bort att man ska träffas, eller avbokar dem i sista stund, men ni har varit förstående, och det ha gjort att jag nu kan säga mig ha tillfrisknat. Det är fortfarande en bit kvar, men den största sträckan är över, och jag ska göra allt för att finnas där för er som fanns där för mig.
Det har varit fem tunga, men roliga, år, och jag är oerhört tacksam för dem. Utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Nu har jag också tackat ja till mitt drömjobb i min drömstad, en kvart ifrån mitt drömboende. Så, slutligen, grattis till mig för att (snart) ha klarat grundlärarutbildningen med väl tilltagna betyg! Det gjorde jag banne mig riktigt bra!
(Jag har gjort femmiljoner satsradningar och andra grammatiska snedsteg i detta inlägg. Jag avhåller mig rätten att göra så.)
Jag har lärt känna några fantastiska personer, några jag håller av något enormt, både genom studier och facket och lite annat. Jag har lärt mig så mycket genom mitt engagemang i LR-stud och i Saco studentråd. Jag är skyldig ett stort tack till de studenter som genom mina uppdrag utvecklat mig till det jag är idag. Jag känner mig priviligierad att ha fått lära känna så många olika kunniga personer från olika ställen som pluggar så olika saker, och att jag fått lära känna Johan Andersson.
Under dessa fem åren sjönk jag ner i en depression. Mina föräldrar och min syster har alltid varit där när jag fallit. Johan har varit där. Mina vänner har varit där. Rory har varit där. Det är inte alltid lätt att ha med mig att göra, när jag försover mig till träffar och häng eller helt glömmer bort att man ska träffas, eller avbokar dem i sista stund, men ni har varit förstående, och det ha gjort att jag nu kan säga mig ha tillfrisknat. Det är fortfarande en bit kvar, men den största sträckan är över, och jag ska göra allt för att finnas där för er som fanns där för mig.
Det har varit fem tunga, men roliga, år, och jag är oerhört tacksam för dem. Utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Nu har jag också tackat ja till mitt drömjobb i min drömstad, en kvart ifrån mitt drömboende. Så, slutligen, grattis till mig för att (snart) ha klarat grundlärarutbildningen med väl tilltagna betyg! Det gjorde jag banne mig riktigt bra!
(Jag har gjort femmiljoner satsradningar och andra grammatiska snedsteg i detta inlägg. Jag avhåller mig rätten att göra så.)
