Storkboets bokhylla

Anne är en föräldralös, livlig, klipsk och fantasifull flicka som hamnar på gården Grönkulla som fosterbarn efter ett missförstånd. Relationen mellan henne och det gamla syskonpar som valt att ta sig an henne får en ostadig början, men så småningom utvecklas den till en familjekärlek.

Som barn hade jag nog kunnat älska denna bok. Jag var fascinerad av gammaldags sätt och den svunna tiden. Den var lagom dramatisk och den var inte för moraliserande. Det enda jag saknade var en tydligare röd tråd, och att det kanske tilläts vara mer dramatiskt än bara lagom dramatiskt ibland.

Anne som karaktär utvecklas på ett mycket trovärdigt sätt, och jag upplever att hon inte bara blir äldre och mer stabil med fötterna på jorden, utan att även Marillas karaktär börjar speglas i Annes sätt att vara. Vidare upplever jag också romanen mer som ett porträtt av Marillas och Annes relation och vänskap, än endast en inblick i Annes liv. Deras relation kan verka kylig på ytan, men är full av värme och glädje. Denna relation är ganska lik den relationen som Steffi och Märta har i "En ö i havet"-kvartetten, men där den är mer diskret framskridande i denna roman, och den har ett verkligare sammanhang runt sig vad gäller karaktärerna. 

Det är en fin roman som jag förstår varför så många barn har läst och älskat, och den tar upp så många olika teman som man som barn gärna reflekterar kring.