"Om jag var din tjej" av Meredith Russo
Amanda har genomgått en stor förändring i sitt liv, och för att lyckas få en ordentlig nystart flyttar hon till sin pappa som bor i en ort en bra bit från där hon kommer ifrån. Här börjar hon skapa sig ett riktigt tonårsliv, men när hon blir kär och trasslar in sig i sina vänners hemligheter har hon svårt att helt vara sig själv, eller dölja det hon kommer ifrån.
Jag är så glad att denna bok är skriven och att jag kunnat läsa den. Det är en inblick i en helt vanlig tonårings liv, med olycklig och lycklig kärlek, vänskap och hemligheter - så mycket hemligheter - men där huvudkaraktären bär på en sådan hemlighet som, om den kom ut, skulle leda till hat och hot och kanske till och med död. Allt som händer i boken balnserar på eggen av den stora hemligheten som Amanda försöker göra sig kvitt med, antingen genom att begrava eller genom att kanske kunna berätta den för någon i framtiden. Hela tiden undrar jag som läsare om hon någonsin kommer kunna berätta för någon om hennes speciella bakgrund och i så fall om det någonsin kommer att bli bra för henne.
Det enda som drar ner boken något är språket, som inte är så spännande använt och som ofta känns lite platt, så man ibland tappar berättelsen i läsningen. Detta är något som är viktigt för mig i läsningen, men jag tror inte att det är avgörande för många andra.
SPOILER som inte är särskilt spoilig, etersom att det står typ överallt om boken, är att Amanda är transexuell och har genomgått en könskorregering, vilket är hennes stora hemlighet. Detta är den första boken av och om transpersoner som jag läst, och det är verkligen en av de bästa ungdomsböckerna jag läst. Sätt denna i handen på alla tonåringar, för alla kommer kunna relatera till rädslan kring hemligheter, men den kommer definitivt öka ungas medvetenhet om transpersoners situation.
I slutet lägger författaren in en förklaring om att detta inte behöver vara en transtjejs upplevelser, och att det ofta inte rä så lätt att ha med vården att göra som exempel. Jag tycker dock att det ger berättelsen en annan dimension, för på något vis bör vården vara på det sättet att om jag säger att jag helst kallas Amanda, för att jag är en transperson, att de tog det på allvar och gjorde en anteckning om det i journalen osv.
