Storkboets bokhylla

"Näckrosdammen" av Annika thor

Kategori: 2017, Barn, Recension, Ungdom

Näckrosdammen är andra delen i Annika Thors kvartett om Steffi och Nelli, som är två judiska systrar som flytt tyskarnas framfart i Österrike, och kommit till Sverige (läs min recension om den första delen, En ö i havet, här). Steffi har nu börjat på läroverket i Göteborg. Som trettonåring tampas hon med vänskap, olycklig kärlek och pressen att lyckas i skolan för att få fortsätta. Samtidigt ligger oron för mamman och pappan som är kvar i Wien, och systern som är kvar på ön ute i havet, och maler.

Detta är en fantastisk bok om att vara tonåring. Det finns många avsnitt som man känner igen sig i, men den skildrar också Steffis utanförskap på ett bra sätt. Ett avsnitt ur boken är när hon redan är upprörd, men sitter tyst under middagen hon blivit bjuden på av den doktorsfamiljen som hon för tillfället bor hos i Göteborg. Doktorinna får veta att Steffis mor är sjuk, och visar då en stor okunskap om det förtryck och den utelämning av det sociala skyddsnätet som drabbar judarna i de tyska ockupationerna. Senare, när doktorn tar upp detta, Försöker Doktorn beskriva en neutral hållning till båda parterna i kriget, och menar att tyskarna ju inte är onda. Samtidigt följer man Steffis brevväxling med föräldrarna, och förtrycket mot dem växer (ingen el, värme, ljus i boendet, inget betalt jobb för doktorn, man får inte åka spårvagn längre, man måste gå till särskilda butiker för att få köpa mat så är dålig, och köa länge...)

Sven idealiseras av Steffi, men han är en ganska feg karaktär, som tycker mycket utan att kunna stå upp för åsikterna gentemot sina föräldrar. Han är rädd att bli av med uppehället medan han studerar, men verkar glömma att det är så verkligheten ser ut både för Steffi som han håller av mycket, och den flicka som det visar sig att han har nära bekantskap med. Han må vara intellektuell, påläst och kunnig inom sina åsikter, men inte särskilt modig.

Slutet blir lite för abrupt. Jag hade velat att Steffis kärlek till Sven hade fått klinga av under längre tid, då den varit djup i snart ett år, men hon kommer över honom på fem veckor. Sedan kan även lösningen på hur hon ska kunna fortsätta studierna vara lite väl fåniga, jag tror nog att fröken Björk och Maj snarare hade kunna telefonera och lösa situationen på så vis. Kanske skulle Vera ha blivit arg på Steffi för att hon åker i alla fall? Vad är det som gör att hon bara släpper all ilska hon hyser till Maj?

Ser fortfarande fram emot att följa Steffis väg mot att bli vuxen.

 
 

 

 

Kommentera inlägget här: