Storkboets bokhylla

"Wuthering Heights" av Emily Brontë

Kategori: 2017, Klassiker, Recension, Ungdom, Vuxen

 
Jag har sett fram emot att läsa denna bok ett ganska långt tag, och den var helt klart värd att läsa, men den lämnade mig med e liten besvikelse. Efter att jag hade läst Austens Pride an Prejudice förväntade jag mig någt liknande av Emily Bröntes enda publicerade roman, Wuthering Heights (svenska; Svindlande höjder). Denna bok är dock extremt mörk. Dessutom hade jag, efter att ha hört om den, förstått det som att det handlade om kärleken mellan Cathrine och Heathcliff, men jag håller inte med om att det är det som är kärnan i romanens romantiska berättelse. För mig handlar deras kärlek och relation om å ena sidan allt det som inte blir i skuggan av dödens återkallelighet, å andra sidan om hur vår hantering av förtvivlan och sorg inte bara är en angelägen het för oss själva, utan hur det påverkar omgivningen; Heathcliff står för den fördjuande förtvivlan och hämdlystenheten, Edgar Linton är den som försöker leva livet fullt ut i sin sorg. Deras olika sätt att låta sig påverkas av det förflutna påverkar Miss Cathy och Haretons liv så till den grad att de döms till olycka och depression. För mig var det deras kärlek som var romanens verkliga kärlekshistoria, och det är därför som det egentligen är andra halvan av boken som gör att jag gillar den. 
 
Förutom detta ställer boken också frågor om hur vi påverkas av vårat förflutna och av våra gener. Den avkräver personligt ansvar från sina karaktärer för hur de beter sig mot varandra, och att det inte kommer sig av vad som hänt en. man har ett val i att förlåta, i att gå vidare, i att låta sig styras av sina fördomar och andras förväntningar.
 
Brontë leker med berättandets möjligheter. Hon använder sig av olika berättare (en person berättar om vad en person berättat om dessa karaktärer). och det gör att romanen blir som en saga, och att man tar den som en hörsägen. Att vissa saker känns överdrivna gör inte så mycket, för mellan återberättandet kan snningen förvridits något. 
 
Den är knepig, och den blev såklart knepigare av att jag valde att läsa den på engelskan (som var lite krångligare än Pride and prejudice). I början gillade jag inte boken alls, men jag tror det var för att jag hade så annorlunda förväntningar. Trots detta kan jag sakna berättarrösterna nu när jag läst färdigt och lagt undan boken, och den saknad gör att jag är sugen på att läsa den igen någon gång, nu när jag vet vad jag ska förvänta mig. 
 
 
 
/Jinnie 
 
 
Kommentera inlägget här: