Storkboets bokhylla

Jag hade ganska höga förväntningar inför denna bok, då det var en (fristående) uppföljare till en för mig nyförvärvad favorit, Ett ufo gör entré. Den här boken var bra, jag gillar Gardells sätt att arbeta fram stämningar och tankeställare, men Jenny är språkligt lite tom.

Självaste berättelsen tar fram det sårbara i att tiden går, och att det som hänt har hänt och det som är gjort är gjort, och detta gör ont när man läser de olika parallella händelseförloppen. Hämnden som tema är snyggt upptaget – efter läsningen av Ett ufo gör entré skrev jag i recensionen hur jag ville slå tillbaka mot Jennys plågoandar, hur jag ville hålla Jennys hand och trösta henne genom livet. I Jenny knyts detta till Juhas resa runt för att klargöra vad som hände, vem som gjorde vad och kanske också utdela bestraffning för det dessa män gjorde mot en flicka när de var pojkar. Jenny som bok är något platt, men som avslut på en fantastisk serie böcker (En komiker uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny) är det, som helhet, ett mästerverk.