"Vänd dig inte om" av Tove Alsterdal
En man blir mördad i ett bostadsområde invid Beckomberga, och kort därefter hittar några pojkar ett skelett, resterna av en människa. Snart kopplas brotten till det nedlagda sinnessjukhuset, med dess mörka historia.
Jag var väldigt taggad på att läsa en kriminalroman, då det var ett tag sedan. Denna roman hade blivit väldigt hyllad då den kom ut. Upplägget kändes också lovande. Tyvärr blev jag väldigt besviken. Dels håller inte språket. I början, när jag märkte att Alsterdal bröt mot många grammatiska regler, förstod jag det som hennes egen stil, vilket är något jag gillar. Tyvärr var det inte konskvent gjort i boken, och i slutet är det som att hon försöker skriva på olika sätt beroende på vem som är kapitlets katalysator, men det faller platt då det ända som skiljer dem åt är att den äldre säger ord som känns gamla, den ungre killen använder engelska och "dataord" och den hårt arbetande fadern använder akademiska ord, men själva det ostilistiska och förvirrande brytandet i grammatiken är densamma genom boken (och ibland inte alls). Kanske försöker Alsterdal gå in och ut ur medvetandet, minne, nutid osv, men det lyckas inte (något som Woolf tillexempel visade går, genom grammatiskt felaktiga meningar, i Mrs. Dalloway).
Även om Alsterdal nuddar vid intressanta teman som skam och sexualitet, mord och "sinnessjuka" samt människosyn så är berättelsen klumpigt gjord. Hela resan genom de romska lägrena är en intressant berättelse, men den blir berättad på ett krystat sätt, där det blir för uppenbart att man på något vis ska förstå att de är människor som vilka andra, att de har känslor och mår dåligt i ett förtryck precis som vem som helst skulle gjort. Det blir en berättelse om en förtryckt grupp genom en vit kvinnas ögon, och det blir för pretantiöst. Jag får också en känsla av att man försöker få ihop alla lösa trådar i slutet, men även detta blir spretigt och ointressant. Oftast väljer Alsterdal att berätta utifrån de minst intressanta personerna. Jag bryr mig liksom inte om huvudpersonen Eva, inte heller Niklas eller Ulla, för man har inte lyckats etablera den relationen till romanernas karaktärer.
Jag tror man hade vunnit mycket på att dela upp romanens berättelse i två. Nu blir det en röra av romska tiggare i EU, självmord, ekonomiska bekymmer, familjerelationer, psykisk ohälsa m.m. och det mesta blir således platt. Detta är en roman jag kommer glömma så fort jag lagt den ifrån mig.
