Storkboets bokhylla

Min morbror trollkarlen är den första av de sju böckerna om landet Narnia, och den förklarar uppkomsten av såväl Narnia med alla dess tokigheter som den garderob som man sedemera kan resa mellan vår värld och Narnia i. Polly och Digory har just blivit grannar och när de funnit varandras vänskap hittar de på bus. Ett av busen går fel och de hamnar slutligen i ett mellanland vartifrån man kan resa till olika världar, men lyckas ta med sig något fruktansvärt från en döende värld till en nyfödd värld. 

 

Vilket äventyr! Den här boken är som en perfekt blandning av Alice i underlandet och TV-serien Doctor who. Ibland stör det mig att vissa saker bara händer, och att det inte känns så genomtänkt, men då hjälper det att ha en teologisk syn på det, eller som sagt tänka på det som med Doctor who att det inte spelar så stor roll att händelserna inte riktigt går ihop, det är inte det som är poängen. Ibland är det lite underliga ordval, framför allt adjektiven, och jag undrar om det har med översättningen att göra. 

 

Den närvarande berättaren, som jag misstänker är en äldre version av Digory, skapar känslan av att någon faktiskt beskriver detta för mig, att någon läser det för mig. Det är samma berättarteknik man kan se i sagor, som på något vis gör anspråk på att vara en talad berättelse.

 

En sak som stör mig är den översatta titeln. På engelska heter boken The Magicain's Nephew, vilket fokuserar på systersonen, snarare än som i fallet med den svenska titeln, Min morbror trollkarlen, som fokuserar på morbrodern som är en trollkarl. Jag var inställd på att tycka om och vilja följa trollkarlen, vilket var helt tvärtom i boken. Den som berättelsen faktiskt handlar om, den som vi följer, är Digory, alltså trollkarlens systerson. Jag förstår att det inte är en lika intresseväckande titel, men den svenska titeln som blev är så intetsägande när man väl läst romanen. 

 

En läsvärd bok, som jag tror kan vara extra rolig att läsa högt för barn. Jag tror de kan hitta humorn i den som jag inte ser.